Paint it as you want..

Det var första gången på länge som det föll en tår ner för min kind.
En tår av förvirrelse, av ångest, av tankar, av förbannelse, den kom långt ner från djupet.
Egentligen vet jag varför, och jag vet hur. Men det går inte att förklara.
Har så förbannat mycket inom mig som jag bara vill skrika ut, men det är ingen idé,
det skulle bara kännas meningslöst, men det skulle bara kännas så jävla skönt att få ut det.
Men jag tror inte att någon förstår, hur mycket jag än skulle förklara, skulle inte en jävel förstå.

Jag vill vara lycklig igen. Jag vill vara hel igen. Jag vill känna mig älskad igen.

Grattis på 17 årsdagen Jenny! ♥

Vill inte tänka mer, men jag kan inte sluta hoppas.
Men allting är på låtsas, och detta måste stoppas.
Man måste tänka framåt, för att orka morgondan.
Men det är svårt när inget längre är som det ska.
Då väntar ni överallt för att få rätt besked.
Men det som ingen annan vet, berättar jag i hemlighet.
Dagen vaknar över hustaken och jag vill aldrig såra dig igen.
Nu är jag utanför i kylan desperat, för att få komma in.
Och kärlek existerar inte, om inte som man tänker inte tillbaka mera.
För jag orkar inte längre, ska man leva med vintern nu,
när alla sommarminnen bränner?
Så om du tänker tillbaka så vinner inte dina vänner.
Och ingen annan kan vinna den heller.
Men ändå så tänker du inte på någon annan än henne.
Så det är bara att blicka tillbaka på den tiden då du inte var så ensam.
Problemen växer sedan så finns det ingen tur.