Paint it as you want..

Kom nyss hem från Peter, har sett film och pratat lite om det mesta.

Över två veckor har gått, men ändå går
det inte att sluta tänka, fundera, tro, hoppas.
Har jag eller ska jag kanske ge upp?
Vill inte, vill inte vara den som blir sårad.

Ska aldrig mer i hela mitt liv, låta någon såra mig.
Men varför är jag så vek? Varför kan jag inte stå på mig själv?
Varför ska jag alltid falla, varför ska jag vara den som gråter?

Svartsjuka är fanimig en obotlig sjukdom, som förstör, som kväver, som förvirrar. Svartsjuka är som ett band som står på repeat hela tiden, samma låtar kommer om och om igen, och bandet blir tillslut förstört. Det är så det fungerar, man blir förstörd av den. Man kväver med den. Man blir helt förvirrad av den. Det är som om hjärnan vill sprängas, men samtidigt som om den vill göra allt för att överleva.
FÖRLÅT!

Ska nog inte skriva blogg den här tiden på dygnet, det blir inte alltid så ljust då. Det är om kvällarna, då man är helt själv, tankarna kommer..

Godnatt!