Paint it as you want..

Varför är det så svårt att släppa taget?
Varför är det så svårt att gå vidare?
Varför måste jag vara svartsjuk?
Varför måste livet suga så jävulskt?

Jag är inte mig själv utan dig, som vän/flickvän.
Har inget att se fram emot om dagarna,
ingen som jag kan vara mitt riktiga jag med.
Har ingen som jag älskar att verkligen umgås med.
Har ingen som verkligen bryr sig.
förutom dig.

För en sån här sak, vill jag inte förlora dig.
Vill kunna vara med dig, vill kunna prata med dig, om allt möjligt.
Vill helt enkelt att du är en del av mitt liv, fortfarande!

Varför måste man fundera över allt,
varför måste man undra,
varför måste man vara orolig?
När man igentligen inte ska vara det.
Varför kan man inte gå vidare,
kärleken ska inte vara så här smärtsam.
Är det jag som är sjuk i skallen eller?

Jag är ju den uppätna kakan,
som du spytt upp igen?