Paint it as you want..

Jag har fastnat, jag är lika fastklistrad som mina kakeldekorationer just nu.
Jag kommer inte ifrån, kan inte vara utan heller. Jag vill egentligen inte komma ifrån,
men det är nånting som säger att jag måste det. Men jag hatar måsten,
lika mycket som jag hatar att vara ensam om nätterna.

Vill kunna se, vill kunna känna, vill kunna älska,
utan att behöva fundera, utan att få det bekräftat,
att du kan se, att du kan känna, att du kan älska.

Jag kanske kan titta på andra, skriva med andra, prata med andra.
Men hur jag än vrider och vänder på de,
så är det bara dig jag VILL titta på, skriva med, prata med.

Om någon kommer för nära på, backar jag.
Backar tillbaka och kanske förstör nånting som kunde ha blivit fint.
Men jag är inte särskilt brydd, för inget kommer kunna bli lika fint som vi hade det.
Och jag vill inte uppleva det med någon, för det går bara att uppleva med dig.

Jag hoppas du inser, att det kan bli ett vi.
Jag kommer aldrig vilja bråka, kommer aldrig vara orolig.
För om du en gång kommit tillbaka till mig på riktigt,
tror jag nog att det är mig du vill ha, skulle aldrig göra nåt för att förlora dig.
Skulle bara ge dig så mycket kärlek, men inte så du kvävs.
Bara lagomt mycket, lagomt bra, lagomt mysigt..

För du är den perfekta för mig, och jag vill ha mer av dig!