Paint it as you want..

Första jobbdagen som ICA ålderskontrollant, kul men ändå rätt så skämmig att gå in där och köpa ett sexpack öl, eller cigaretter utan legitimation. Det är då tidsfördriv och pengar så jag tackar då inte nej.. Men är less på många andra saker. Är både less och förbannad på alla lyckliga par där ute, som bara sprider sin kärlek till varandra flera mil och det syns på långa vägar. Så less på hur alla kan vara så äckligt lyckliga, så jävla perfekt passande för varandra, ni måste ju ha någonting som brister sådär osynligt oförstående bra. Men varför lyckas vi aldrig? Jag vill inte sitta och öppna upp mig om våran kärlek, men jag kan skriva att kärleken finns där så gudomligt mycket, men så mycket annat som är ivägen. ibland känns det som att gå på minor, för varje steg jag tar, kan jag aldrig veta om det är skadande eller inte. Och så ska det inte behöva kännas, men ändå känns allt så hopplöst, som om jag bodde i ett krigscenter där kriget aldrig stoppades, som bara blir värre och värre för var dag som går. Antingen är vi så olika, eller så lika. Men jag har lärt mig hantera min svartsjuka, och det gör jag riktigt bra. Men då är felet att din svartsjuka ligger högt över min, som den var förr. Hela du kommer sprängas, då jag går ett steg åt höger, medans det bara är en illusion för mig. Och då jag sprängs, kommer jag kanske att överleva, medans du kommer gå i tusen bitar. Antingen ger vi upp nu, eller så går vi myrsteg framåt så man undviker minorna, eller så springer vi rakt över minfältet och hoppas på att överleva. Det är upp till dig, jag är mutbar!

Jag älskar dig Julia!