Sitter och poppar schlager milfen Lina bengtzing, ska nog göra mig klar för att dra sig mot Anja. Har typ sovit halva dagen för att jag varit så jävla bakis, men nu är jag fit for fight igen! Dagen igår var väl inte allt för intressant, hade kul till en viss del från början, men insomnia skiten sög ju typ. Eller så hängde allt på min fylla, för den sög då rejält. Först var allt svinbra hemma hos sussi, sen kände jag mig bara som en liten skit där i mängden, så sen inatt, kände man sig ännu mindre betydelsefull faktiskt, försöker och försöker, men till vilken nytta? Jag kanske är trög, men som du sa till han, finns jag också där för dig om du har problem eller nå, som en vän, men tydligen så duger man inte till något för nån. Sen imorse drog jag från Sussi, eller morgon och morgon, kring tre typ. Kändes som om vi var två zombier, som varken kunde tala, se eller förstå varandra. Så där passade man inte heller in, så ringde jag Julia, som tydligen var hemma hos mig, (tacka vettja extra nycklar). Och det gjorde så man fick en fröjd i kroppen, någon kanske verkligen tycker om mig, på riktigt. Det kändes bra att få komma hem, med flickvännen hos mig, som kan både se, tala och förstå mig, genom att släppa in mig, och jag henne. tack, jag älskar dig!<3

Men idag får man hoppas på roligare, men ska nog inte dricka, för ska ju nämligen inte ut, och det ser jag då som något bra! Men ska som sagt aldrig säga aldrig, men nu ska jag göra mig klar, ska dra på typ 30 min. Så ha en trevlig kväll! Puss!

Yalla, hemkommen från rosvik kring tre. Var med Anna, Malin och Julia hela dagen igår, trevligt trevligt. Hann hem en timme, för att fixa mig för att dra vidare, och just nu sitter jag hos Sussi, och vi ska käka tacos, och sen ska jag väl börja dricka förhoppningsvis. Som sagt, säg aldrig att du ska vänta flera månader innan du ska dricka nästa gång, för det blir då fan aldrig så. Inte för att jag klagar, men man ska aldrig sånt :)


Men nu ska jag käka, sen blire partay. KUL :)
Skriver mer senare, eller imorrn. Ha det bra. Peace!

Jag skulle och träna idag, faktiskt. Men så blev det icket, fast lika bra var väl det. Har inga träningsskor hemma. Men det hade varit rätt så kul faktiskt, men det får bli en annan gång. Vaknade tidigt imorse, slog på datorn, satte mig och lekte lite med bloggen, så har fixat lite småjusteringar på den, man är ju inte duktig på att göra svinfint, men detta duger då eller hur? :) och nu ska jag pallra mitt arsle in till stan för att vara med Mickis & Peter. har faktiskt inte träffat dom på ett tag, men mindre kul att gå på stan utan pengar, men men det får funka!

Sussi tyckte att jag skulle börja uppdatera oftare, så here i go! Skriver mer sen, har inget vettigt att skriva, men kanske efter någon timme på stan, där alla går omkring fett nöjda med flera tusen kronor på kontot. Men nog är jag lycklig utan pengar alltid, men som sagt, livet hade blivit enklare.

Ha de!

Du är så patetisk så det inte finns slut på det. Du kan ju försöka intala dig att dom där känslorna inte finns där, och leva ditt perfekta lilla liv, med glitter och glamour. Och fortsätta leva ditt lilla "perfekta" spel, för det är ingen annan än du som fattar. Jag är så less på att finnas där för dig då det duger, sen då jag behöver dig, går det inte att lösa.
Jag ger upp, det vi har är inte någon jävla vänskap, det är bara ett jävla förvirrande spel, som inte finns något slut på förren någon stoppar det, och nu säger jag stopp och hejdå!

Nog om det, helgen har bjudit på fest av dess like..
Torsdags vart det fest hos mig, den mest värda kvällen på länge, hur det än slutade :)
Fredags jobbade jag på winterpride i Piteå, hade faktiskt riktigt kul!
Lördags jobbade jag på winterpride och drack mig full och hade riktigt kul.
Söndags klockan halv åtta ringer cajsa och ber mig följa på cleo, självklart följer jag, roligaste kvällen ever :) Så igår kom Julia och nu ska vi fara in till stan med Cajsa, och sen vänta in sussi, så ska vi och fika allihopa!

Skriver mer sen., Puss

bloggen är under konstruktion, ifall ni undrar.
tänkte bara meddela det! :)

Ha det bra,
fest hos mig imorrn,
sen bär det av till piteå,
på Winterpride och jobba hela helgen!

När jag satt i soffan med Miriam tänkte jag att; nä nu jävlar blir det ett långt blogginlägg, för jag har så mycket som vill ut, som inte vill ligga därinne och långsamt spränga min hjärna med tusen ord som jag inte ens själv förstår. Men samtidigt vill jag inte slå upp en bok för er alla, som ni kan läsa utan och innan och verkligen förstå allt, så jag kan bidra med slutet, då behövs ingen handling, bara förnuft och förståelse. Men jag vet bara inte vart slutet i en bok börjar, och jag vet heller inte om det är ett bra eller dåligt slut. Inget i livet är förutspått. Så det kan alltså bli rätt svårt. Det är som att varje gång jag tar en cigarett är en frihet för mig, och det är kanske därför det ibland går två paket om dagen. Min hjärna talar inte för mitt hjärta, och mitt hjärta talar inte för min hjärna. Därför vet jag knappt själv vad jag vill skriva. Men jag känner mig som en människa som står i treriksröset, och kan ta på vattnet i Norge, Finland och Sverige. Och sedan inte veta vart man vill gå, eller fortsätta, om man vill stanna eller gå vidare. Just nu vet jag inte in eller ut, på eller under, höger eller vänster. Man ska aldrig binda fast sig i en viss stad, stadga sig eller vara omringad av idioter. Det går bara inte, jag vet inte vad ni tror om mina ord, men det kan tas på olika sätt, men jag menar det bara på mitt sätt. Man ska finnas tillgänglig, och kunna förflytta sig framåt i livet. Utan några tankar, utan några måsten, utan några problem. Men tankarna finns, måsten har man och problem existerar varje dag. Så jag vet inte hur länge man orkar, hur länge man vill, hur ofta man måste.

Jag ser livet som en utmaning, man vet aldrig när det tar slut, hur mycket man orkar, vad man vill förbruka, hur nästa dag ser ut, hur hjärtat går ihop med hjärnan, hur vädret är, det finns så mycket som man inte vet. Det enda man vet är hur livet skulle se ut om man vann flera miljoner på lotto, eller hur det skulle se ut ifall man hade ett jobb, hur det skulle se ut om man var känd. Då är livet som en uppslagen bok, med bra handling, bra slut. Medans mitt ungefär ser ut som en barnbok med mer bilder än text, där det inte finns en handling, inget slut. Utan bara nya bilder, och nya ord om absolut ingenting egentligen.
 
Jag är tacksam över saker i mitt liv, har absolut inget emot det. Men livet kunde ha varit bättre. Livet kunde ha varit mer uppslaget, fast då skulle inte samma spänning finnas. Som med bilderböcker, man har ingen aning om vad som väntar på nästkommande sida. Jag kanske tycker om det, men helst hade jag varit en annan bok. Men man ska vara nöjd med livet som man lever det. Man kan alltid ha önsketänkande som aldrig går igenom, men då finns det drömmar. Fast drömmar är bara en tröst, till verkligheten.

Jag klandrar ingen, jag vill bara se livet som en lek, utan några frågetecken. Dagen kanske kommer då det finns ett bra slut, med bra handling, men det är ju bara ett önsketänkande. Så mitt liv är som det är. Tack!