Paint it as you want..

Jag har inga ord, ingenting.  Men vet att jag behöver någon, men vem skulle kunna förstå, ha inlevelse, trösta, känna? Jag vet faktiskt inte, men någon finns nog där. Allting känns bara så jävla förbannat okomplicerat fast så komplicerat på samma gång. Vet inte varför tårarna kom igår, jag vet inte vad jag tänkte, fast samtidigt vet jag det. Men vet inte ifall jag vill  tänka det. Det är så få ord kvar, så få uttryck, gester. Vet inte vart detta leder. Men i slutändan hamnar vi nog där vi hör hemma, få jobba ihop några olika gester, uttryck och ord, så man kan förstå.

Nu ska jag klä på mig, för att sedan jobba 11-21 så kommer nog sova sen. Behöver tänka också, så ska promenera in till stan snart. Helgen kommer nog gå snabbt. Ska jobba hela helgen till 21 varje dag.
Fett med pengar, och även betänketid över livet. Hejdå!