Kanske är jag dum i huvudet,
eller så är jag bara så jävla rädd.
Rädd att få uppleva samma sak,
som någon annan fått uppleva.
För det vill jag absolut inte,
kanske är jag komplicerad,
men utan det är jag ingenting.
Då är jag som en obetydlig själ.
Som bara finns där utan att synas till.

Jag vill synas, och jag vill ha dig.
Jag är kär i dig, och jag tycker verkligen om dig.
Och det kommer jag göra så länge
du känner detsamma för mig!

Och du ska veta, det var svårt att få fram orden.
Och jag använder dom inte ofta, tar inte åt mig så ofta,
så välvalda ord. Men ska försöka älskling!

Det är inte själva grejen, utan det är bara tanken.
Så man känner sig som den där lilla obetydliga fågeln
som var inne på rusta, och inte kommit ut i fria luften på ett tag.
Som när ord betyder mer än meningar.
Det är då man inser och förstår sig på en.
Men som sagt, det är inte själva grejen, utan det är tanken.

Lyssnar på en skiva från 2004, sjukt hur mycket bra, och så mycket minnen det finns.
På en liten skiva som inte ens är en cm tjock, kan man spara sjukt mycket saker
som håller ens minne i liv, hela livet. Tänk om man kunde spara ens liv på en skiva,
och sen leva om vissa dagar hur mycket man vill, tryck bara på repeat..

Sitter och kollar på mitt cigarettpaket, och det står med stor varningstext att RÖKNING DÖDAR!
Då borde dom skriver det på all choklad till alla småbarn som bara vill ha och ha.
På nästintill allt borde det stå, men varför just på cigaretterna?
Det vore ju kul ifall dom skulle ha varningstext på choklad; CHOKLAD GÖR DIG FET!
Undra om någon skulle äta det då? Eftersom rökare, röker ju även ifall det står att det dödar!
Bara själva tanken att äta en chokladkaka, som det står skrivet på förpackningen att den gör dig fet, skulle nog ändra min uppfattning om godis. Skulle inte proppa i mig nå då,
Dö, ska man ju ändå göra någon gång, men fet, behöver man inte bli. Så kan inte konsument tillverkarna på allt godis, drickor, skriva en varningstext, det står ju så mycket i tidningarna om hur dagens ungdomar nästan äter ihjäl sig. Ta tag i problemet istället för att hacka på dom stackars barnen som är överviktiga, på grund av att ni säljer, och tillverkar nya läskande sorter godis varje dag.

Såg igår att det hade kommit en ny chokladkaka, marabou med smarties.
Det var ju klokt, alla barn älskar ju dom där söta små chokladdragérade godisarna,
och lägga ihop dom med en chokladkaka, det är ju suveränt. Till och med jag lockades.
Nu finns det väl kring tio sorter av bara marabou chokladkakor ute i affärerna,
så att man verkligen måste stå där och kvida på vad man är sugen på.
Det är sjukt, och jag hoppas ni slutar göra alla beroende av era produkter.
För annars kommer alla vara smällfeta, ha diabetes, problem med ryggen, benen, m.m.
Inom 10 år, jag lovar! Och de vore ju inte så kul!

Jag är inte ett dugg avundsjuk på dig, ska du veta!
var bara tvungen att skriva det, här sitter jag, utan pengar, utan det mesta.
Men jag är ändå lyckligare än dig, och jag är glad, och uppskattar det jag har.
Och tror inte det finns någon sak i världen som är lika värdefull och fin som du.

Vissa glädjs då man ser 20% rabatt på ett klädesplagg,
och vanligt pris är 299, och tycker ändå den är för dyr efter dom där 20 procenten,
Självklart vill jag ha allt fint, allt som bara går att köpa, som jag faller för.
Men utan pengar finns bara dom sakerna i mina drömmar.
Låtsas gå förbi dom där fina tröjorna, dom där snygga byxorna,
så jag slipper avundas på hur mycket jag igentligen vill ha dom.
På hur mycket dom igentligen kostar, hur mycket annat man skulle kunna köpa
istället för dom där snygga byxorna, och då börjar man tänka att dom inte är så himla viktiga längre. Det enda jag behöver för att verkligen ha allt, det är ett jobb. Så jag kan sköta hyran utan problem, alla räkningar, och ha lite pengar kvar efter alla betalningar så jag kan unna mig ett biobesök eller så, då och då tillsammans med dig,
då har jag verkligen allt, man kan önska sig..

Ingen förstår hur jag klarar mig, medans jag inte förstår hur nån kan säga det.
Jag bor själv, har inget jobb, har räkningar upp till öronen, men helt sjukt så klarar jag mig faktiskt. Även ifall jag inte kan följa med på stan för att jag inte har råd med bussen in, så har jag råd. Det gäller att ta sig råd, till det man unnar sig. Och jag bor hellre själv, utan pengar, än att bo hemma, och ha pengar, slösa bort på dom där fina tröjorna, käka mat på nån lyxig restaurang för skojs skull, sen är pengarna slut.
Man lär sig att pengarna är värdefulla, och man ska värdesätta dom på något viktigt.
Men nog snackat om pengar, men kände för att skriva om det.
Så nog om det, vidare till annat..

Funderar på alla dom där fina sakerna jag hade velat säga dig igår,
då jag låg i din säng och kysste dig medans våra hjärtan klappade i takt till varandra.
Vill kunna öppna mig och säga rakt ut. Men jag är nog för feg,
tänk om du skulle lämna mig imorgon? eller om jag skulle säga helt fel sak,
och du skulle tycka jag var konstig? Man vet aldrig hur folk reagerar,
och jag är en sån som tänker på det.  Jag är nog mest rädd för att lämna ut mig för mycket,
även hur mycket en tycker om mig, så kan jag inte bekräfta det förren efter ett bra tag.

Men en sak är säker, jag tror jag gör det. Och jag vet det, men vägrar inse det, inte ännu.

Respektlöst & pinsam tystnad var vad det var.

Sjukt hur många som kollar in ens blogg,
som man inte har en aning om vem det är.
Och det är sjukt hur mycket jag saknar dig,
det blir inte bättre av att du sitter och är snygg i camen!
Men hellre det än att inte se dig alls!
Tror faktiskt jag har tänkt på dig hela dagen, om jag ska vara helt ärlig!

Tankarna bara snurrar omkring, du är sagan som går på repeat,
man kan inte hitta den där knappen där man stänger av, och tur är väl det!
Längtar bara till på fredag då jag ser tåget rulla in, sen stannar.
Sen kliver du av, och jag ser dig, kramar om dig, och vägrar släppa taget,
kysser dig, och säger hur mycket jag har saknat dig!

Jag tackar gud för att du har bokat om,
så vi kan vara med varandra hela helgen.
Ska visa dig, ska upp på en nivå du inte trodde fanns.
Ska visa att kärleken verkligen övervinner allt..
Ska visa att det är du och jag, och ingen annan!

Jag tycker om dig, och tycker du ska komma hem nu, nu, nu!

From that day, I made a vow.
I'll be there for you, wherever you are.
And I'm yours too keep, as long as you want to!

if not, go away!

tankar i hjärnan är fan inte nödvändigt,
Hur mycket man än tänker så finns det ingen utväg på att få reda på nåt,
eller hur mycket man än tänker så bryr man sig igentligen inte.
hur mycket man än tänker så är det idiotisk,
varför tänka, då man lever i en värld full av ord och meningar.

Jag är glad,
för jag tänker inte längre.
Och det är tack vare dig.
Och du är inte nån "övergångs" tjej för mig.
Du är helt sjukt underbar, och jag behöver dig.

Fast,
Jag vill inte heta Amanda, alkomama eller Emma isånnafall!

Jag tycker om dig.
Även om du bor fyrtio minuter härifrån,
och har fullspäckat schema. Så kanske det är bra.
Hinna sakna, har nog aldrig hunnit det förr..

Tack för mig!

kan någon bara skjuta mig, putta mig från en bro, knivhugga, eller rent av bara döda mig.
annars gör jag något av det där själv. Känner mig så jävla blåst.
Som om jag är en seriefigur, och lever i en sagovärld.

Jag ställer upp hela tiden, jag hoppas hela tiden, jag gör allt hela tiden,
och till vilken nytta? Du kan inte öppna ditt inre, så man måste alltid gissa sig fram.
Snälla öppna dig, och berätta om dina känslor för mig, för min hjärna sprängs snart.
och mitt hjärta blir sårbarare ju mer som händer och sker.

Jag tror och hoppas en sak, medans du kanske inte ens tänker åt det hållet.
Jag blev jävligt sårad inatt,
varför stöter jag bort alla i min närhet som vill ha en kyss?
Varför? För att jag är TRÖG,TRÖG,TRÖG!
Som inte inser att du inte vill något annat än att vara vän med mig.

Snälla bota mig, jag blir sjuk!
Jag blir fysiskt och psykiskt sjuk, jag kollapsar snart!

Jag vill bli älskad igen..

Jag har fastnat, jag är lika fastklistrad som mina kakeldekorationer just nu.
Jag kommer inte ifrån, kan inte vara utan heller. Jag vill egentligen inte komma ifrån,
men det är nånting som säger att jag måste det. Men jag hatar måsten,
lika mycket som jag hatar att vara ensam om nätterna.

Vill kunna se, vill kunna känna, vill kunna älska,
utan att behöva fundera, utan att få det bekräftat,
att du kan se, att du kan känna, att du kan älska.

Jag kanske kan titta på andra, skriva med andra, prata med andra.
Men hur jag än vrider och vänder på de,
så är det bara dig jag VILL titta på, skriva med, prata med.

Om någon kommer för nära på, backar jag.
Backar tillbaka och kanske förstör nånting som kunde ha blivit fint.
Men jag är inte särskilt brydd, för inget kommer kunna bli lika fint som vi hade det.
Och jag vill inte uppleva det med någon, för det går bara att uppleva med dig.

Jag hoppas du inser, att det kan bli ett vi.
Jag kommer aldrig vilja bråka, kommer aldrig vara orolig.
För om du en gång kommit tillbaka till mig på riktigt,
tror jag nog att det är mig du vill ha, skulle aldrig göra nåt för att förlora dig.
Skulle bara ge dig så mycket kärlek, men inte så du kvävs.
Bara lagomt mycket, lagomt bra, lagomt mysigt..

För du är den perfekta för mig, och jag vill ha mer av dig!

When the day is long and the night, the night is yours alone,
when you think you've had enough of this life, well hang on.
Don't let yourself go, cause everybody cries and everybody hurts, sometime..

Jag lever i en värld, en värld med massa människor.
Men är jag den enda som har starka känslor?

Jag är rädd för att bli ensam. Jag är rädd för att få känslor för någon..
Jag är rädd för en massa saker. Jag är rädd att bli kär igen.
Jag är rädd för att bli lämnad igen, jag tror jag skippar kärlek?
Men behöver ju den ifall jag är rädd för att bli ensam?
Hur fan gör man? 

Jag vill inte leva i en drömvärld.
Då man är med en under dagen, en hel natt,
sen då man kommer hem och inser att det hela är en dröm.
Så kommer jag på att jag är patetisk och önsketänkande.
Jag måste ta tag i mig själv och inse fakta..
Men vill inte vara utan dig..
Så hur fan gör man då?

Många frågor, utan några svar. 
jag vill bara vara osynlig och inte ha någon själ.
Då skulle jag må som bäst. 

Gonatt!

Idag har man varit lite överallt.
Var först på Comega och köpte en dator :)
Sen hann man med att fara till Piteå fram och tillbaka,
sen blev det staden runt. rätt trevligt ändå,
fördrev hela dagen iallafall :)

Satt och tänkte på alla underbara minnen idag.
Just memories, only dreams.

Jag kommer ihåg då jag skrev ett sms till dig; KOM IN PÅ MSN!
Sen då när jag var inne, vågade du inte skriva..  För du trodde att jag skulle tycka du var en tönt.
Kommer ihåg då jag cyklade till dig mitt i natten, för att få en kyss.
Vi satt utanför bergviksskolan ett tag och var gangsters och hade allmänt trevligt.
Kommer ihåg då vi hade våra dagar då allt var så himla underbart.
Kommer ihåg då vi var i kåbdalis tillsammans och du inte kunde stå på benen.
Kommer ihåg alla mysiga dagar, kvällar och nätter i din stuga.
Kommer ihåg alla bus vi har gjort, ta det som ni vill, men jag menar "bus!"
Kommer ihåg alla barn vi försökt skaffa.
Kommer ihåg då vi var nykära, men inte kunde visa det för någon.
Kommer ihåg alla kvällar då din pappa har haft sina genomtänka tal.
Kommer ihåg då jag sa att Jag älskar dig för första gången, du sa Okej!
Kommer ihåg när det pirrade i magen mer och mer för varje dag som gick.
Kommer ihåg alla underbara morgonbråk med dig,
Kommer ihåg alla chicagospel vi har spelat, och jag har förlorat.
Kommer ihåg varje sekund med dig, och det kommer jag aldrig glömma.
Kommer alltid komma ihåg dina underbara föräldrar.
Och alla roliga och trevliga saker vi allihopa har gjort tillsammans.
Tack för allt.

Kommer ihåg att det är slut på alla minnen nu,
att jag ska leva i nuet. Att jag inte ska tänka mer.
Men du är så jävla fin och underbar!

Vill inte, kan inte, orkar inte gå och lägga mig.

I'm confused.
I'm bored.
I'm tired.
I'm sick of this.

Vet inte hur jag ska tänka eller nå.
Ska jag falla sakta från himlen?
Ska jag flyga dit högt upp?
Eller ska jag snubbla ner till helvetet?
Jag vet seriöst inte.

Ska jag leva i en dröm?
Eller ska jag drömma om min verklighet?
Eller ska jag leva min verkliga verklighet?
Eller ska jag leva i min osannolika sanning?
Eller ska jag leva i min falska lögn?

Jaha, nu sitter jag här, och har gjort en blogg. vet inte vart jag fick den idén från.. Jag är nämligen inte så himla bra på att skriva, men det är väl en trend att ha allt nuförtiden, så varför inte skaffa en blogg då också? Allt som är inne är så himla tråkigt, fast ibland rätt kul. Ibland känns det som om det är jag som startar trender, har nog dock fel.
Men helt seriöst, vem var de som blev lite "mobbad" för att vara "pojkflicka" i början av tonåren, vem var det som hade ett par baggyjeans före den här tiden, och blev kallad kille då och då? Nu ser ju fan killarna ut som tjejer, och tjejerna mer ut som killar. Tjejerna går med baggyjeans, eller dylikt. Killarna har nå taighta jeans i trendiga färger.
Inget fel med det, men med tanke på vad som man kan bli mobbad för, är de ju väldigt kul att det är en trend nu..

Sen då, när jag skaffade min första tjej i sjuan-åttan, blev man ju självklart också dagens ämne att snacka skit om.
och nu, vad har hänt? Jo, om man tar procent på alla människor på denna jord, och räknar ut hur många som är bisexuell eller homosexuell, då ska alla måste ha ångrat att dom en gång snackat skit bakom min rygg,
för min läggning, för du kanske själv är de. Det är ju en trend nu förfan. :)

Nu ska jag iallafall till min älskling som förgyller mina dagar jämt och ständigt,
som jag tycker om mest av allt..