Paint it as you want..

Helgen tog mig högt upp bland molnen, Jag vill tillbaka, jag ville inte ens fara.
Fara hem? Till Luleå där det inte finns någonting att hämta.
Där det bara finns lögner och svek. Bara människor som tror sig vet.
Vet allt om en person, medans ingen vet någonting egentligen.
Så himla less på livet här uppe. Bland alla "stjärnor".
Jag har kommit på mig själv. Jag vill inte glänsa, jag vill inte synas,
jag vill inte höras, jag vill inte vara, jag vill bara vara jag, en egen individ.
Utan guldstjärnor, utan spel. Bara vara jag, som bara finns. Jennifer helt enkelt.
Jag tror jag kommer hitta mig själv, och allt är tack vare dig.
Du har fått mig att inse att verkligen satsa helhjärtat på någonting,
att det kanske är värt att strunta i allt omkring sig, för någonting bättre, fastare, verkligare.
Något man kan ge hundra procent åt, utan att slingra sig åt flera olika håll.
Utan bara ha sitt på torra land, och inse att det är såhär jag vill ha det.


Tyck om mig rättvist och bra.
Och berätta till mig saker som jag vill höra.
Våga säga till mig om jag är en idiot.
Eller likaså får du berätta för mig då jag är klok.

Jag vill bara för dig berätta.
Att jag verkligen vill ge dig mitt hjärta.
Ge dig min kärlek.

Ärlig och verklig kärlek..
Låt ingen förstöra det vi byggt upp.
Stanna hos mig, så blir allting bra.
Kom till mig när du behöver ömhet, kärlek och närhet.
Alltid kommer jag finnas för dig.
Ramla aldrig tillbaka, till ditt förflutna

Dröm dig inte bort till någon annan.
I mina ögon är du den enda.
Gå aldrig ifrån mig min älskade!